Vi sprang hem i panik…

IMG_5538

 Den är en sorgens dag här i Stockholm. Sorg, ilska och chock. Så ofattbart. Vår vackra fina stad och vårt diplomatiska sätt att älska och välkomna alla.

Hej vänner,

Vi har nyss vaknat och turas om att sova här å morgonen. Det blev en fruktansvärd avslutning på gårdagen när livet förändrades för alltid i vårt Stockholm.

Jag bestämde mig för att gå lite tidigare från jobbet för att träffa upp Nicoletta som ska resa bort över påsklovet, gå till NK för att köpa en topp hon ville ha med sig och sen fika.

Klockan är 14.50 och jag möter upp Nicoletta på Brunkebergs bageri, Nicoletta vill först gå till NK men jag vill fika. Tänker idag tanken att vi var minuter därifrån. 10 min senare får vi höra vad som hänt. Min första impuls var att vi måste ta oss därifrån, gå hem, hämta barnen från dagis och gå direkt hem.

Vi packar ner bullarna vi nyss köpt och går.

Vi går fort genom Vasaparken och kommer ut på St Eriksplan, där springer folk överallt, polisbilar och ambulanser bränner förbi. Det råder panik och alla har chock i blicken. Jag tänker att det är bäst att ta smågatorna och ber Nicoletta skynda på.

Vi kommer fram till dagis, där har man ännu inte hört något men det dröjer inte länge innan det ringer i deras tel. Jag samlar mina krafter och tar med alla tre barnen ut på Karlbergsvägen igen. Vi hinner bara komma en liten bit på vägen innan jag blir stoppad på gatan. SKYNDA er hem, det händer mer. Någon skjuter på Fridhemsplan! Folk ringer på min telefon och säger åt oss att skynda hem. Nu börjar jag bli riktigt rädd. Precis då kommer det en stor lastbil och vräker sig runt hörnet och jag får panik och springer in med barnen i närmsta port. Nu är jag bra rädd och hjärtat bankar i panik och barnen känns oroliga.

Men inget hände, lastbilen försvinner men något med dess klumpiga uppsyn och ”galna” förare kändes bara fel i vårt lilla område.

Jag tar upp Leonie i famnen och vi springer alla hem i tron att någon skjuter ett par kvarter bort.

Väl hemma känner jag mig maktlös och urlakad. Jag får världens migrän attack med synbortfall och stickningar i kroppen. Vill bara gråta men måste vara stark för barnen och tar fram fikan som vi inte fick tid att äta. Men vi är hemma och safe.

I dag går mina tankar till alla offer och deras familjer men även till alla oss som bor här. Sorg. Det finns inte ord för detta som hänt, alla ord känns för små. Jag känner mig arg och ledsen och frågar mig varför? vad händer med människor och hur kommer det sig att man känner ett så starkt hat eller övertygelse om något att man vill skada och döda sina medmänniskor?

Broken heart

Vi får nog aldrig svar på detta för det går inte att förstå. Det enda jag vet är att mitt hjärta är brustet och att stan för alltid är sårad.

Ta hand om varandra idag och låt inte terrorn förändra er eller det ni gör. Lev som vanligt och gör det ni vill. Terrorns ändamål är att begränsa människor och få oss att leva i skräck.

Kram och ta hand om varandra.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 kommentarer

  1. Vår dotter gick Drottninggatan ner bara 40 min innan. Hon gick tidigare än tänkt och det är man ju glad för nu. Hon kom till oss på jobbet så vi satt i samlad trupp och följde nyheterna innan vi vågade oss ut för att gå hemåt.
    Ofattbart, men absolut inte oväntat att det skulle ske.

  2. Fruktansvärt <3 Tänker på er och alla som befann sig där!

  3. FRUKTANSVÄRT! jag har inga ord och då är jag ändå skribent/journalist 🙁 Jag sänder kärlek till alla er i Sthlm och bara tidsfråga innan det sker samma i GBG om inte värre. MEN vi ska inte gå i rädsla för då har ondskan vunnit. BTW du är så jäkla vacker inifrån ut!

    LOVE Maria på Inredningsvis