I dag värker det lite i hjärtat..

 

_VIP1729 (kopia)

 Fotade lite med duktiga Ulrica häromdagen. Gillar verkligen kontrasten i bilderna med den romantiska klänningen till den ”ruffa” miljön.

_VIP1736 (kopia)_VIP1689 (kopia)

Klänning-Valerie// Skor-By Malene Birger

_VIP1693 (kopia)

_VIP1703 (kopia)

_VIP1725 (kopia)_VIP1734 (kopia)

Hej vänner,

Oj, idag är man lite trött i mössan minsann och helt självförvållat. Var ju på en super trevlig middag i går med lite andra blogg kollegor hos en pr byrå här i stan där det serverades massor av gott, gick lite all in om man säger så. Mer om det sen..

I morse har jag också sagt hej då till min äldsta tjej Nicoletta, över påsken ska hon åka till sina kusiner i Miami med sin pappa och familj. Kändes som att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar, även om jag vet att hon kommer att ha det fantastiskt där. Jag kommer aldrig att kunna vänja mig vid att vara utan henne. Med tiden så har jag lärt mig att leva med att hon bor hos oss varannan vecka men samtidigt så blir det som ett hål i hjärtat varje gång vi säger hej då. Baksidan av en skilsmässa med barn..

Är det någon av er som lever ”varannan vecka liv”? Skulle bli så glad om någon av er skulle vilja dela med er till mig som också har det på samma sätt och hur ni tycker att det fungerar.

Nu, skissa och jobba några timmar till sen blir det middag på Urban Deli med vänner som är på besök från min favvo stad LA. Kul!!

Kramar och ha en mysig kväll nu

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 kommentarer

  1. Cathrine

    Åh. Känner på samma sätt. De veckor min dotter är hos sin pappa känner jag mig halv. När hon kommer hem till oss igen känns hjärtat komplett igen. Det kommer nog alltid vara så. 💔

    1. Ja, kanske det. Jobbigast är när dom ska ut och resa tycker jag. Då är hon på andra sidan jorden…

  2. Tufft med alla farväl…
    Tycker att du verkar ha sunda värderingar och bra inställning till det du delar med dig av så du hanterar säkert detta också på bästa sätt utifrån era förutsättningar. En liten sak ör väl att känna in hur barnet mår… Är barnet tryggt och harmoniskt så är ju det det viktigaste, vila i det och låt ditt hjärta gå i bitar, men bara för en stund för att precis som du skrev sedan glädjas med hennes upplevelser på annat håll!
    stor kram

    1. Tack söta för värmande ord. Precis så känns det, men när det gått några dagar blir det alltid bättre. Som du säger så är det värst för mig, Nico är glad och peppad över att åka i väg och hon har längtat sååå mycket efter sina kusiner. Vet att hon har det jättebra när hon är där vilket gör att jag känner mig bättre. Men ändå, min lilla ”bebis” över Atlanten utan mig. Ja du fattar. KRAM

  3. Jag känner igen det där..men värre skulle det bli för mig. Mitt barns pappa tog min flicka några dagar på mina veckor också mot min vilja. Vi hade varit skilda i 6 år och haft varannan. Hon ville vara mer hos mig men jag höll våran ”deal” i dessa år om varannan rådd av familjerätt, socialen, dotterns psykolog(då hon grät efter mig i skolan och inte ville till pappan)Rådd om varannan trots att hon inte ville pga både jag och pappan skulle vara överens.(de föreslog några dagar mer hos mig men han vägrade). Plötsligt en dag tog han henne, det var något på gång innan manipulation och kombination av att pappan hade sista ordet, (han bestämde över min vilja också i dotterns ögon) alla dessa myndigheter som var rådgivande om att vi skulle vara överens sa att så får han inte göra men ingen hade aukoritet att stoppa honom. Jag kontaktade advokat och vi hade inte skriftligt om ”boendet”…efter en lång rättsapparat på flera år samtidigt som han påverkade henne och smutskastade mig så kom de fram att han hade gjort fel och påverkat henne men hon var såpass gammal (15 år) att hon vant sig vid det boende han skapat så det skulle fortsätta. Detta är mitt livs sorg 💔

  4. Jag är ett skilsmässobarn och vet hur set kändes att byta varann vecka. Ibland ville man vara mer hos den ena och sen tvärtom. Men eftersom jag var 13 så bestämde jag lite själv över hur jag ville bo.
    Det jobbiga med att bo på 2 ställen är allt man måste packa med sig till det andra hemmet.

  5. Hej och tack för fin blogg! Så välbalanserad och fin.

    Jag har en dotter som snart blir 14 år och har varit separerad med hennes pappa sedan hon fyllde 3 år. Jag har blivit van vid varannan vecka livet för att jag är tvungen men jag vänjer mig aldrig. Och på sista tiden har det blivit värre igen, jag saknar henne så när hon går till sin pappa. Det är som livet ställs lite på paus då och det blir så tomt. När hon är här har vi det alltid så mysigt, planerar middagen på morgonen och frukosten på kvällen, så roligt med den här åldern när det börjar bli så stora. Hos sin pappa har hon sina syskon och jag tycker att det är fint att hon har det så och en stor familj men för mig blir det väldigt tomt. Så förstår dig till 100% Tänker ibland att det vore lättare om jag hade fler barn men någon ny, men då förstår jag att det inte är så då. Men tänker som du att jag är lycklig för jag vet att hon har det bra! Men ändå saknar man så. Bästa hälsningar Jenny

  6. Jag har varit skild i fem år och har tre barn. Vi har aldrig haft varannan vecka – det var faktiskt otänkbart för mig och är det fortfarande. Barnens pappa och jag bor nära och vi har hittat ett annat upplägg som fungerar bra för oss och barnen. När mina barn bor hos sin pappa (varannan torsdag till söndag) blir det tomt och tyst. Jag har ingen ny partner och tyvärr inga vänner att umgås med. Det blir otroligt ensamt! Eftersom barnen ändå finns så nära så känns det oftast ok, men ändå ”fel”. Riktigt jobbigt är det när de åker med sin pappa och hälsar på släkten, i norra Sverige. Det är så vansinnigt långt bort och jag är nog mest rädd och orolig antar jag. Sist var de borta i nio dagar och nu i sommar ska de åka igen.

    Förstår att det är tufft att din stora är så långt bort. Men som du skriver så kommer hon ha ett underbart äventyr!

  7. Förstår hur du känner. I dagsläget bor jag granne med barnets pappa och det är bra för oss alla. Jag jobbar oregegelbundna tider så det är skönt att vi båda finns nära. Sen finns det ju baksidor av att ha det så men fördelarna väger över.

  8. Vi flyttade isär nyligen och lillan är bara 10 månader. Jag mår dåligt över bara tanken att hon ska sova hos honom och vara borta från mig och att det i framtiden kanske blir varannan vecka. Så jobbigt att jag hela tiden försöker skjuta bort tankarna och önskar att jag kunde stanna tiden. Jag vet att han älskar henne lika mycket som mig och att hon trivs där (hon är visserligen så liten och omedveten än) men jag önskar så innerligt att hon skulle bo heltid hos mig.
    Stor kram till dig!

    1. Hej! Ledsam situation. Antar att ni har delad vårdnad. Oavsett så rekommenderas (vid vårdnadstvist) det att ett barn under tre år ska ha en boendeförälder som barnet bor hos permanent och först från två år kan barnet bo 1-2 nätter hos den andra föräldern tillfälligt. Lycka till och kraft till dig!

      1. Valerie

        Ja, det har vi haft sen hon var 3 år. Känner att det blir lättare ju äldre hon blir snart fyller hon 11 min tjej😍😘

  9. Vänjer mig aldrig! Min dotter är 7 år och vi separerade för 5 år sedan. Jag försöker dock fokusera på andra saker veckor hon är hos sin pappa. Å när hon kommer till mig går jag verkligen ”all in” i engagemang och aktiviteter med henne. I bland blir jag sjuk av längtan och likaså hon. Då brukar jag åka till henne och hennes pappa för att fika el.dy. Det är aldrig ett problem. Vi som föräldrar ställer upp för varandra till 110%. Det är ju vår gemensamma dotter det handlar om <3