Lite allvar nu..

_VIP6265

Hej vänner!

Så var det måndag igen och veckan börjar om, vi närmar oss skolavslutningar och sommarlov och det ska bli så skönt!

I går var det morsdag och jag kan inte låta bli att tänka på vissa saker som rör oss mammor. För det är speciellt att vara mamma i dessa tider och det är verkligen inte alltid lätt även om våra älskade barn är det finaste man har och aldrig aldrig skulle vilja vara utan.

Nu tänker jag främst på oss mammor och allt vi måste få in i våra liv och framför allt vi måste orka med! Gärna med ett leende på läpparna också;) Såg på ett program nu på morgonen, Malou efter tio, om utbrändhet hos oss kvinnor och att vi drabbas så mycket oftare än männen. Varför är det så?

Känner verkligen igen mig i detta själv, hur man vissa perioder i livet bara har för mycket. Lite som nu faktiskt, när det börjar dra ihop sig till semestrar och skolavslutningar med allt vad det innebär.

Sanningen är den att det finns SÅ många förväntningar på oss kvinnor hela, hela tiden och att det är vi kvinnor som liksom ”roddar” allt. Vi är projektledare överallt, både hemma och på jobbet.

Hemma så är det alltid oss barnen ropar på först, ”mamma mamma..kan du..” vi är oftast längst föräldralediga men ”jobbar” lite ändå ( ja vi som är egna då..) Men pressar in och pusslar för att få allt att gå ihop och säger ”ja, det fixar jag” i varannan mening…. Hämtningar och lämningar på dagis/skola, aktiviteter och uppvisningar för barnen, kalas, picknickar…yes, you name it!

Deadlines och en mailbox som överhopas…? Man hinner inte med allt och ligger ofta på minus så man jobbar ikapp på kvällen.

Känner ni igen er?

_VIP6318

Men hur gör man då?

Hur gör ni för att orka med allt? Själv måste jag bli bättre på att ta time out på allt, bli bättre på att säga nej att få sova en hel natt och inte göra många knop. Men det är svårt att få till tycker jag. Speciellt med en liten bebis som sover lite blandat..

Min man och jag har en fin uppdelning och delar på det mesta av hushållssysslorna, han är också är väldigt lyhörd och jämnlik i sitt tänk vilket jag tycker är viktigt men ibland så kör det ju ihop sig ändå…

Japp, hoppas ni alla kan komma med lite bra tips på hur ni gör för att få era dagar att gå ihop.

Blev lite verklighets tänk här på bloggen idag och inte så mycket feelgood men så är ju livet, högt och lågt.

Kram kram

Foto: Ulrica T

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 kommentarer

  1. Word!

    Känner verkligen igen mig. Själv funderar jag återkommande på att faktiskt ha modet att ”tappa lite bollar” ibland och se vad som händer om ingen packar gympapåsen, fixar picknick till utflykten, handlar middagsmat etc. Sen landar jag oftast i att det är lite orättvist eftersom det finns många saker jag inte gör… klipper gräset, fixar med trasig diskmaskin, byter glödlampor etc. Fast i klassiska könsroller, javisst. 🙂

    Jag har dock kommit fram till att hos oss har jag oftast lidit i det tysta helt i onödan. Varken jag eller maken är tankeläsare. Jag gillar att ha lite uppdelade sysslor eftersom det flyter på rätt bra när man vet vem som gör vad. Ibland när det kör ihop sig är det dock bra att faktiskt säga ett ord – att man behöver hjälp med kalaspresent eller skoinköp – så löser det sig.

    Ett litet snack på söndagen om vad som väntar i veckan – vad som behöver fixas och vem som gör vad – har löst mycket av känslan av otillräcklighet och stress hemma hos oss.

    Fint att du tar upp det!
    Ha en fin sommar. 🙂

    1. Ja men vilken bra idé! Ibland glömmer man att det mest uppenbara och enkla är det rätta svaret! Stor kram till dig och tack för att du skrev här och peppade mig och alla fina läsare. Kram

  2. Jättebra och klokt inlägg, mer av sådana tack:)Alla rätt på det;) Det ger din blogg ett lyft att ibland väva in dina tankar på så sätt. Du har ju så mkt bra att säga och att ge en verklighet på så sätt är bara positivt. Du gör det oerhört bra som är egen företagare med allt vad det innebär, roddar familj, 3 barn och massor av annat!! Håller tummarna att ni snart hittat erat drömhus (i den mån det går).Kram fina Valerie och tvivla aldrig på att du gör ett fantastiskt jobb på alla plan. Tillåt dig att varva ner då och då (när det tillåts..)

  3. Håller med! Jag är inte egen men har en bra arbetsgivare och nära till jobb som gör att jag har det väldigt flexibelt jämfört med andra. Funderar på att flytta till större utanför stan men hur ska vi hinna med pendlingen då?!
    Även om vi också har det jämlikt blir det ändå att jag omedvetet direkt tar på mig att fixa till utflykter etc. Varför är det så?
    Tack för ditt inlägg! Kram

  4. Ja…det är oftare högpresterande som går in i väggen. Som inte säger nej,prioriterar sig själva sist. Kan vara andra familjeförhållanden än just att vara mamma. Jag har inga barn, pluggat, idrottat ,alltid jobbat som sjuksköterska. Oregelbundna arbetstider. Fick en reumatisk sjukdom och gick ordentligt in i väggen. Samhället har ju förändrats och nu ska mammor jobba 100% helst och 3 – skift inom vården.
    Ha en fin dag, livet förändras när man får barn och vissa försöker fortsätta som innan…kram

  5. Johanna Ewerbring

    Vilket fint inlägg Valerie! Jag tycker att du är så duktig och imponeras ofta av dig som gör så mycket och ändå upplevs så lugn och harmonisk. Du har helt rätt i att det också gäller att prioritera sig själv och att vi är många som måste tänka på det. Första steget är att komma till insikt och det låter det som att du är på god väg med! Kram Johanna

    1. Hej Johanna! Hoppas du mår bra:) Ja att hitta balans är nog det viktigaste. Kroppen/ knoppen säger ifrån när det blir för mycket;) kram till dig

  6. Monica Kallin-Ticconi

    Enda sättet att inta ramla ihop som som kvinna eller få magsår eller kasta tallrikar i luften eller be kunder eller chefer dra åt skogen är att lära sig säga nej OCH ja !
    Ibland måste man helt enkelt säga nej. Vi besitter inga superkrafter och kan inte och måste inte klara allt,vara allt eller springa omkring överallt.Även om vi får detta itutade från så många håll.Många, många budskap från samhället och familjen är dolda budskap, men som på nåt sätt präntar sig in i oss i ganska tidig ålder. vi måste ju vara så duktiga och snälla och snygga och smala och vältränade och vackra och smarta och hårt arbetande,samt bästa mamman och hustrun och väninnan och kockerskan och värdinnan och livscoachen och gud vet vad. Där måste kvinnor bli duktigare på att säga nej utan att få skuldkänslor.stötta varandra.Vara ärligare med hur vi mår. och inte spela upp falska fasader. Det blir ingen glad av. Så, heja dig som skriver ett sånt här inlägg.
    Där är männen bättre på att säga nej, rycka på axlarna, klaga eller delegera. Det måste vi också bli.
    Ibland måste man också säga nej till roliga saker och inte bara tänka att jag är ju värd det.Man kan inte alltid trycka in allt. Luncher,middagar med väninnor.Eller partner. Happenings, vernissage, vad vet jag.Träna regelbundet. Vad som helst. Livet är precis som en hållbar kost. Man måste tänka långsiktigt. Man kan göra allt men inte samtidigt och kanske inte i alla skeendet av livet. Speciellt när man har småbarn och inte ens sover speciellt mycket. Ibland i den perioden behöver man sådan lyx som att få lägga sig ned och SOVA. Mitt på dan kanske , ett par timmar, på sommaren och med värsta solen utanför fönstret 😉 BARA VARA. Det är vi väldigt dåliga på nuförtiden.Även med småbarn.Vi kvinnor måste också bli bättre på att ta för oss i olika sammanhang.
    Det behöver inte heler hända nåt hela tiden och barn, samt vuxna, behöver inte aktiveras eller i många fall överaktiveras stup i kvarten.
    Man behöver och ska heller inte jämföra sig med andra.Aldrig. Bara för att grannfrun klarar hundra aktiviteter i timmen så kanske inte du gör det. Bra så.Vem bryr sig.
    Tids nog kommer också tiden när barnen blivit tonåringar och man helt plötsligt kan sova till elva en lördag samt gå ut varenda kväll om man skulle vilja det 🙂
    Det går fortare än man tror. Därmed sagt att man inte kan säga ja då och då till roligare saker.Viktigt mad barnvakt då och då. Gärna att de sover över hos mormor eller morfar om det funkar så man får sova på morgonen. Lika viktigt är det att smita iväg då och då med en väninna eller två, ta ett glas vin, skratta och njuta. det lättaste sättet att hitta en balans är att lyssna på magkänslan,prata med sin partner,samt tänka i några sekunder innan man axlar ansvar som man inte behöver ta ensam.tex, som att rodda klassträffen eller möhippan eller tjejträffen eller fixa bullar till alla fröknar eller köpa alla avslutningspresenter till alla. Finns alltid såna som är smarta och vill skyffla över på ”snällare” personer. säg nej. Säg;vi gör det tillsammans, eller delar upp ansvaret. alltid. Tro mig, jag vet 😉
    Been there, done that 😉 Speciellt i maj kan man ju som mamma få magsår bara av att tänka på allt som ligger i startgropen ,puhhh…… 😉
    Varför blir det inte så för männen, tänker man ju……Ja, tyvärr, även i Sverige så blir de ju liiiite fostrade så 😉 Av föräldrar och/ eller samhället. Inte alla men många. Värre här kan jag ju säga,här måste man ha krokodilhud för att överleva 😉
    Tänk även på DIG, ,andas, njut av småsaker, ta det lugnt.gör inte mer på en dag än vad du hinner den dagen. Tänk inte ALLTID att det är bättre att göra det här eller det där idag istället för imorgon. Det kommer en dag imorgon också,ibland kan det vara bättre att spara nåt på listan till den dagen med. Det tar ändå aldrig slut, så ingen ide att stressa ihjöl sig 😉
    Kram på dig,
    Monica i Rom

    1. Hej Monica, du har så rätt och ibland tror man nog att man har just superkrafter! Hahaha! Bara att veta att man inte hela tiden behöver vara ”bäst” kommer man långt på.. Du har så många poänger!:) tusen tack för ditt inspirerande svar. Stor kram

  7. Jag känner igen mig. Vi är jämställda vad gäller de klassiska sysslorna, disk, matlagning etc. Men ofta faller det på mig att göra de där extra uppgifterna, såsom att skriva julkort, köpa present till kalaset etc. Vi försöker att gå igenom veckan på söndagen. Vem tar läkarbesöket med barnet, vem fixar present till kusinens födelsedag. Att vi lägger fram alla kommande evenemang och förväntningar på partnern i samband med det hela. Vi går även igenom våra jobbveckor och bestämmer vem som vabbar vilken dag, om så behövs! Det underlättar lite. 🙂 Kram

  8. Hej Valerie! Fast jag håller inte med om allt. För det handlar också om vad vi kvinnor tillåter. Jag och min man har delat ganska lika på föräldraledigheten t ex. Jo då kanske det blir mindre inkomst, och? Då får man ta det den perioden och kanske leva snålare en period om möjligt. Då blir det även den goda effekten att barnen lika gärna ropar efter ”pappa” som efter mig. Kraven sätter man ju faktiskt oftast själv, visst det kan nog finnas mycket krav vi kvinnor förväntas leva upp till men måste vi det? Vad händer om du ej gör det? Min man gör hushållsarbete och tar hand om barnen lika mycket som jag. Det går att ha det så:) Och för att orka får man ge varandra sovmorgon mellan varven. Kram till dig och tack för din fina blogg!

  9. Jättebra inlägg… Jag har gjort flera klassiska misstag… Och kraschade nu in i väggen. Alltid jag som vabbat, fixat presenter, fixat kläder till barnen och maken, klipptider och varit klassförälder i alla år i bägge barnens klasser, hjälpt barnen med deras läxor. Stått i kiosker i barnens aktiviteter. Bytte jobb och försökte visa framfötterna. PANG! Stressyndrom.. Min man gör hälften i hemmet och mer i trädgården. Men vi har ju bägge högt ställda krav… Bara att försöka tänka om och hitta tid till vila, hjärnan kan inte bara vila/återhämta sig när man sover. Hur höga krav ställer du på en vän? Har du samma krav på dig själv? Är det rimligt? Var snäll mot dig själv ställ mindre krav. Be om hjälp ibland. Var rädda om er! Kram kram

    1. Bra där att vända frågan, hur höga krav har man på en vän? Det är svårt att se själv ibland hur man kör på! Viktigt att våga säga nej till roliga saker för att orka allt man verkligen måste göra;) Hoppas att du mår bättre nu och att sommaren blir fin. Tusen tack för att du skriver till mig och ta hand om dig. Kramar